Att sticka

det är att ibland repa upp också, ja så gjorde jag med nedanstående socka i går kväll:

Det värsta med bilden är att här syns färgskillnaden mellan de båda färgerna tydligare än vad de gjorde i verkligheten, så...ja jag ångrar ingenting, nu gäller att ta nya tag, med ny färg i stället för mönsterfärgen här, ser grå ut men i verkligheten litet mer åt beigehållet, nu blir det så här i stället:

Har jag gått och grubblat på dessa sockor sedan den 18.9 i fjol så var det allt dags att ta tag i saken, till mannens glädje när jag repar, det går mindre garn, säger han alltid ;) Ha, ha...

Detta är en dag-för-dag-socka också," Höstsockan" av Niina Laitinen, men jag hoppade av den 18.9, fattades endast en dag för skaftet, sen hade jag fått påbörja foten, men nej....färgerna tog emot, men mönstret har jag tagit vara på för hela sockan...Tack och lov! Nya tag får gälla i jämn takt, färdiggör en del andra projekt just nu, men har gjort dessa startklara ;) Nu känns det bra, när jag äntligen tog mod till mig att repa....Tänk att det ska vara så svårt komma till skott ibland :(

Tog in en burk Aroniabär från frysen idag och satte i Viktoriakastrullen, den här saftmängden fick jag ut:

Denna skall avnjutas som matdryck, helt osockrad, full av vitaminer och antidoxianter, bara spe ut med vatten till passande styrka....Om vi gillar finns mer i frysen :)

Här mitt nya intresse, spela Blokus på platta:

Så roligt, kan bara inte låta bli, det är jag som är blå, resten är kineser, säger jag till mannen, för jag tror att plattan är gjord där, eller kanske jag hellre borde börja kalla dem utomjordingar....får ta och tänka på saken, ha, ha...riktiga skummisar är de iaf och de sätter sig precis där jag inte vill att de skall vara, konstigt nog ;) Det smattrar till en gång och så kommer tre nya block i ett nafs, först ett gult, sen ett rött och så ett grönt, sen min tur igen...men då känns det som brädet är fyllt redan, ha, ha....och jag pratar: -kom inte hit, vad ska du här och göra, ha, ha...Är det månne åldern som spökar?! Prata med sig själv, fast ja, jag pratar ju med kineser ;) Behöver jag nämna att jag är dålig 

förlorare, ja det kan ni säkert förstå av detta, hi,hi...

Sedan har jag börjat läsa en blogg, som jag nog vetat av tidigare och tittat in i någon gång också, men nu har jag börjat från början och jag är full av beundran, tar litet åt gången, litet i taget, vet inte om jag kan länka, men....tjejen heter Jonna Jinton och har flyttat från storstaden till norra Sverige och vilka ljuvliga bilder hon sätter in och texter hon delar om sitt liv...så intressant läsning, vill ju nästan se stället i verkligheten jag....Tänk så man kan inspireras...Drömmen om Fatmomakke har vaknat till liv igen, ett ställe jag drömde om för några år sen. Vet tyvärr inte om det blev rätt skrivet, men något ditåt iaf. Kan inte ligga långt ifrån, borde egentligen googla på det...Men jag tror inte jag får med mannen, men drömma kan man ju ändå :)

Ups! Blev långt detta!

Ha det gott alla!

Kram Maya!