Så trött

Både i går och idag har jag känt en enorm trötthet,
vet inte varför, känns som kroppen har för litet av allt. URK!

Men ändå...det är bara att måra åpåå så gott det går!
Skam den som ger sig!

Vädret idag är litet segt, kanske även det en bidragande orsak....?!

I går kom budet att en liten en hade mest omaka-par-vantar, i.o.m att andra vanten till de olika av en eller annan orsak kommit bort. Nå...vad gör mormor?! Jo hon drar igång en stickning, restgarner finns ju alltid ;)
Så i morse färdigställdes underverken, med ett konstaterande, de är nog för stora, men bättre det än för smått.
Ja så här blev det:

I.o.m att jag använt ett restgarns nystan har jag bara öst på, inte tagit hänsyn till att bägge vantar ska va lika, och tur var ju det, för det som lämnade av nystanet var inte stort.

Men lilla tummen var "pecklig", fick repa första tummen en gång, tyckte den blev för snäv.

Tycker att det är lättare klä på också om storleken på tummen är rejäl :)

Så får se nu när lille W provar, han får spara till hösten om han dränker sig i dem ;)

Nu tänker jag återgå till de vita!

I lördags var vi bortbjudna och då hade jag med denna bok till värdparet:

Ros i hjärtvas av mönsterskaparen Ewa Wilhelmsson.

Idag har jag tänkt mig få lite ordning och reda i torpet, men nappar det...nå neej dåå.

Kanske om jag hörtar lite först och besinnar mig...lite vila efter tumkampen, sen kanske, får se?! Kanske bäst börja med en förmiddagskaffe, sen vaknar jag definitivt ;)

Om tron är stark vill säga!

Nu sluttjafsat här, so long!

Kram Maya!